Chockshopping

2007-07-15 ICA Kungens Kurva

Allt gick så bra så bra.. hon sov sött i bilstolen som jag stoppat ned i matvagnen.
Folk kikade in när de hade möjlighet och tänkte säkert "Jösses, är det lagligt att vara så söt?"
Ända tills vi närmade oss kassan, eller rättare sagt när jag passerade kassorna för gå tillbaka och hämta kakor vilket man måste ha nuförtiden till koppen kaffe man tar på förmiddagen (visst är det 1900-tal).. det var nog där humöret svängde på den lilla.
Och som det svängde, lagom tills jag jäktat fram och tillbaks mellan kassorna för att hitta den med minst folk i (då pratar vi om 1 eller 0) i kö, så började Sigrid skrika i högan sky.
Napptricket hjälpte inte, vaggning hjälpte inte heller och att dra solkskyddet fram och tillbaks eller distrahera med den annars så populära "sol på gummiring" hjälpte inte ett smack.

Nåväl, kassan med 0 personer i kö hittades till slut och jag började lasta upp varor utan att vända streckkoden rätt för första gången sedan jag själv satt i kassan på Åhlens Livs i Nyköping på tidigt 1990-tal. Dessutom med ett kroppspråk som förmodligen skrek "behärskat, behärskat nu, ingen fara, det är bara ditt barn som skriker sig hes tills hon tuppar av"

Tanten bakom kassan arbetade i ultrarapid men skickade inga menande blickar, iallafall inte vad jag kunde uppfatta, å andra sidan uppfattade jag inte så mycket annat än Sigrids skrik.
Dock kom jag ihåg rabattbiljetterna denna gång, hur vet jag inte.

När sakerna var betalda chippade vi ner till kortändan av bandet för att packa, jag plockade upp lillan för att trösta så gott jag kunde, Tanten frågade om hon skulle kalla på hjälp för att packa "nejdå, hon får sitta i stolen en liten stund, det går rätt fort". Jag har aldrig packat fortare, eller rivit ihop rättare sagt.

Med ljudeffekter som skulle kunnat vara däckskrik (men det var det inte) jäktade vi ut ur butiken med lite färre saker av våra tillhörigheter än vi hade med oss in.
Tack och lov parkerade jag bilen precis vid ingången, men då Sigrid skrek sig röd i ansiktet valde jag att plocka upp henne i famnen ytterligare än gång innan vi begav oss hemåt, det var då jag upptäckte vad hon skrek som en besatt för. Min högra underarm fick ett kladdigt senapsfärgat streck på sig och tanken slog mig att det inte bara var dagens utan även gårdagens skörd som passade på att ta sig ut när det var som minst passande. Att jag dessutom inte hade annat än en gammal Aftonbladet att torka mig hjälpte inte till att ge mig känslan att jag ägde situationen.

Nåja, snabbt slängdes allt och alla in i bilen och med räserfart tog vi oss den alldeles för långa sträckan hem till badrummet.. Sigrid blev tyst endast i kurvorna som var så tvära att maten flög i bagaget.

Väl hemma rusades det upp i badrummet där vi fick nöd-bada i handfatet.. tre minuter senare med ny blöja och pyjamas log hon som vanligt sitt underbara leende och lovade på något sätt att det aldrig mer skulle ske vilket gjorde mig ännu varmare i hjärtat.

Saknade föremål efter chockshoppingen:

• Två av tre Avocados
• Nappen
• Sol-på-gummiring