Inskolning, kräftskiva m.m

Hejsan läsare,

Jag vet att du läser det här även om du inte syns i statistiken, jag tror du smyger på den här bloggen.. Nåväl, en kort resume från mitt liv i kranskommunen:

Sigrid skolas in till förskolan, det går jättebra. Hon gråter när jag går, vilket jag väljer att se som en positiv respons, att bli negligerad vore inte bättre. Hon slutar gråta efter en liten stund enligt fröknarna, därefter vore det som att jag inte fanns.. lite som att bli negligerad tänker jag. På dagis hittar hon på en massa olika roliga saker, såsom att klättra på bokhyllan som man inte får, skjuta runt på stolarna som man inte får, flytta på leksakerna från sin plats, vilket man givetvis inte får. Nu får jag det kanske att låta som att lilla S är en olydig liten tjej, vilket inte alls är fallet. Hon är bara spontan och gör precis vad många vuxna drömmer om att göra, dvs det som faller dem in.
Iallafall är Sigrid populär hos fröknarna, hon får ofta kommentaren "åh, hon är så söt", och jag lägger tyst till för mig själv "och väldigt väldigt tuff" för att hålla genusperspektivet i balans.
Det börjar bli riktigt roligt att komma till dagis när man ser tjejens reaktion när hon förstår var vi är och speciellt när hon ser någon som hon känner igen. Idag stod lilla M på andra sidan glaset på ytterdörren, och Sigrid tjoar "Iiiihah" innan vi öppnar dörren och glider in..
Detta om inskolningen..

Kräftskiva i lördags, en succe i vanlig ordning. Extra kul i år var att vi kunde bjuda på egna kräftor till hela sällskapet, vilket uppskattades väldigt mycket. Kommentarer såsom "Det var de godaste kräftor jag någonsin ätit" , eller "Lagen var helt perfekt" bidrar givetvis till att man känner att det var en lyckad fest. Jag har helt och hållit låtit svärfar ta emot berömmet när det gäller kräftorna, även om han inte vet om det än. Förvånad blev jag iallfall inte, han har en enorm erfarenhet på området.
Att vi fick jaga iväg sista kompisen vid halv fyra tiden tar jag som en signal om att de hade trevligt.
Att vi hade ett gäng guldsponsorer till kräftskivan gör att man orkar ordna såna här fester även när man har barn, extra stort tack till guld-guld-platina kompisarna som förutom ordnade paj och efterrätt har hyst den 280 kräftorna, vilket vi själva inte har kapacitet för.
Detta om kräftskivan..

Snart börjar det nya livet med nytt jobb, hämta-lämna på dagis o.s.v. Det skall bli rätt skönt på något konstigt sätt, sista halvåret har varit det bästa halvåret för mig sedan jag började första klass skulle jag tro. De andra papporna i gruppen håller med. Att välja bort pappaledigheten om man har ekonomiskt utrymme blir säkert straffbart i framtiden. Det kommer bli mer naturligt att prata minnen från pappaledigheten än lumpenminnen, till många kvinnors förtjusning.
Jag har massor av inspiration till min nya utmaning, och med tanke på de väldigt uppskattande orden från min förra arbetsgivare och inbjudan till jobb på ett annat av världens största IT bolag om min nya arbetsgivare inte passar känns som en skön ryggdunk. Kanske lite synd att man efter sammanlagt elva år på bolaget inte fick något annat än en skön ryggdunk.

Går inte statistiken upp efter detta inlägg hotar jag med att sluta.. eller manipulera statistiken.