"Har du kvar bloggen?".. Ja rent tekniskt har jag ju det även om den ligger i dvala. Det känns lite som att facebook och twitter lade rabarber på alternativen att kommunicera med omvärlden.

Nu är ju fördelen med bloggen att man inte är begränsad till ett litet antal tecken, så man kan teoretiskt tala till punkt så att säga. Om det nu är det man vill.
Inspiration, eller brist på inspiration är ju en annan faktor som stryper strömmen av bloginlägg. Vad skall man skriva om tänker jag.. Det borde man inte tänka när varje dag är fylld av roliga, spännande, panikartade och utvecklande saker när man har två små barn.

Vi kan väl summera lite.. Sedan vi fick våra underbara små genkopior av oss själva så har livet förändrats rätt ordentligt. Inte så att det var oväntat, men det kanske var oväntat att man fick så mycket med på köpet. Vänner exempelvis.
De vi umgås som mest med nu, kände vi inte för 1 - 4 år sedan. Nu känns det som att vi alltid känt varandra och aldrig kommer tappa kontakten (BFF :-)).. Att de nu bor i vår direkta närhet och har jämnåriga barn som leker hur bra som helst gör ju inte saken sämre.
Lika barn leka bäst säger man ju, vilket jag tycker bättre passar in på vuxna än barn. Vi har alla ett mer eller mindre intresse för matlagning, tjejerna har sparkat igång en liten bokklubb och de andra papporna försöker då och då få igång min mer hälsosamma sida något som blivit ett fullständigt fiasko,för min egen skulle skulle jag vilja beskylla dem för det.

Summa sumarum är man mitt uppe i den 10 - 15 åriga bäbisblirbarnblirungdombliraldrigvuxen perioden.. Nu kommer rynkorna, håravfallet, påsarna runt ögonen etc.. jag säger bara "Let 'em come"

Sigrid cyklade för första gången till dagis i dag förresten. En av många milstolpar i hennes liv.

Ja sådär, nu bloggar man igen!